Det finns de som påstår att skrivande är en kommunikationsstörning. Jag känner mig böjd att hålla med. Att inte kunna leva utan att skriva är onekligen ett uttryck för någon sorts störning. Om man dessutom är en sån som vill bli sedd utan att synas, råder det knappast någon tvekan om att man lider av en störning av något slag. Jag är en störd typ, jag medger det. Men jag kan inte leva utan min kommunikationsstörning.